Författare: eliza

Vi är duktiga på att surfa i mobilen, köpa nya elektroniska prylar och handla på nätet. Men lagstiftningen hänger inte alltid med. Till exempel begränsas möjligheterna till att utveckla olika tjänster. Självklart måste man alltid fundera på hur man ska balansera mellan personlig integritet och nyttan av en tjänst som behöver en viss information men när det gäller nödsamtal till SOS Alarm så tycker jag att det är definitivt OK att dela sin platsinformation med larmcentralen så att ambulansen hittar fram. Detta gäller alltså den platsinformation som skulle kunna hämtas från mobiltelefonens positioneringstjänst. Tyvärr är detta inte tillåtet nu. Lagen hänvisar till integritetsskyddsaspekter och sådana uppgifter anses vara för känsliga.

Nu vill SOS Alarm få en ändring i lagen och jag hoppas att de lyckas med detta. Det skulle kännas tryggare att veta att ambulansen hittar rätt även om jag inte vet var jag exakt befinner mig: någonstans i skogen, mitt i ingenstans på motorvägen eller helt enkelt på ett okänt ställe där man inte har koll på vilken adress man befinner sig. I en stressituation när det oftast är bråttom kan automatisk positionering med hjälp av mobiltelefonen rädda liv.

Jag hoppas att man även kan göra en förändring när det gäller sättet att kontakta SOS Alarm och tillåter att skicka SMS. Ibland kanske kan man inte prata i en nödsituation (t.ex. pågående inbrott eller hot, eller om man inte kan prata p.g.a. skador) och då bör man kunna kontakta SOS Alarm genom SMS. Jag motionerade om detta (se motionen här) men fortfarande är SMS-tjänsten öppen bara för hörsel- och talskadade.

Igår var första dagen på mitt nya jobb. Det var pirrigt i magen och det kändes som första skoldagen! Tack vare trevligt mottagande av mina nya kollegor på Expisoft blev jag glad och fylld av ny energi.

Det var för ett tag sedan som jag bestämde mig att byta jobb. Efter en intensiv tid med alla överlämningar började jag nu som affärsområdeschef på Expisoft som är ett svenskt programutvecklingsföretag på informationssäkerhetsområdet.

Om oss

… brukar man säga. Två semlor blev det för min del igår, jag ångrar ingenting, det var supergott! Medan jag njöt av socker- och fettbomberna, hade jag nöjet att fika och prata med underbara människor. En av dem flyttade till Sverige samma år som jag. Han lämnade New York City bakom sig och följde kärleken till Sverige. Tyvärr efter ganska kort tid bröt de relationen, men han bestämde sig att ändå stanna här, ensam. Jag beundrar styrkan i ett sådant beslut, det måste ha varit tufft. Man glömmer ofta att uppskatta hur bra det är att ha ett nätverk människor som stödjer en: familj, vänner, kollegor, grannar. Vi pratar så mycket om mat och träning, vad man väljer och vad som ska undvikas (semlor?) men hur ofta funderar vi på vilka människor som vi omges av och som påverkar i så stor grad hur vi mår? De vi träffar i vardagen kan inspirera oss eller suga ut vår livsenergi. Om vi vill det eller inte blir vi som människor som finns omkring oss. Det är kanske den naturliga instinkten att anpassa sig till gruppen som kan hjälpa till med vår överlevnad. 

Jag är tacksam för att jag fått träffa så många inspirerande personer i mitt liv. Jag letar ständigt efter personer som ger mig energi och livsglädje. För visst blir man inte bara det man äter, man blir som människor som är runt en?

Jag gick upp tidigt. Kaffe, underställ, byxor, jacka, pjäxor – nästan en rutin. Den kalla luften stod stilla och det var nästan helt tyst, förutom några fåglar som försiktigt försökte väcka dagen med sina röster.

Vid liften var det tomt, några minuter kvar tills de skulle öppna. Jag tittade på den vackra manchestersnön på backen och tänkte: ”Det här blir en härlig dag.”

Och det var det. Det var igår.

Nu sitter jag på bussen till jobbet och försöker återskapa den känslan på en måndagsmorgon. Skulle jag vilja förlänga skidhelgen? Visst! Men det är också en bra känsla att nu ska jag jobba, göra nytta, påverka världen på mitt lilla sätt. Vad kan jag göra idag för en bättre imorgon?

Vissa beslut i livet är svårare än andra. Att börja blogga igen är kanske inte det svåraste beslutet, men kräver ändå en viss beslutsamhet med tanke på att det gäller att hålla den senare vid liv.

Nyligen såg jag en ganska bra film, The Choice. Det var definitivt inte Oscarsnomineringskandidat, men gjorde att jag tänkte på budskapet i den i några dagar efteråt och det betyder för mig att den var ganska bra.

Allt i livet handlar om val man gör. Ibland är det stora saker, ibland mindre. Ibland saker som verkar små och obetydliga visar sig vara avgörande för framtiden. I filmen  bestämmer sig veterinären (huvudkaraktären) att stanna lite längre på jobbet och ta emot en extra patient vilket leder till livsförändrande händelser.

Jag kan bara hoppas att mina beslut är bra och leder till positiva saker. Börjar blogga här och nu!

Ha en underbar dag med bra val!